ostby.cecilie@gmail.com
Vad nu då?

Vad nu då?

Det var några veckor sedan nu som jag skrev sista punkten i debutromanen och skickade in manuset till förlaget. Jag jobbade tjugo timmar per dygn den där sista veckan för att få det färdigt i tid. Sen när manuset var lämnat inträffade något som jag inte minns att jag har upplevt tidigare. Det uppstod en slags frid. En sinnesfrid, en känsla av att vara fullständigt klar. Visst jag har en del annat för mig också. Jobbar som frilansjournalist och har intervjuer att göra och artiklar att skriva. Men jag insåg när jag lämnat mitt manus att jag alltid, ända sedan jag började drömma om att skriva en roman, har haft en gnagande känsla av att något inte blivit skrivet, att jag borde skriva eller tänka på min roman. Nu när manuset ligger bredvid mig i en hög känner jag frid. Jag har gjort det. Jag vet så klart att det egentligen är nu som arbetet börjar. Nu ska texten dissekeras och förbättras. Nu ska arbetet för att marknadsföra boken börja. Jag är redo för det. Ändå, jag känner att jag äntligen, äntligen är klar och att jag har förverkligat en del av min stora...
Den rätta tiden för debutromanen är nu

Den rätta tiden för debutromanen är nu

Jag har drömt om att skriva en roman hela mitt liv. Varför har jag inte gjort det förrän nu? För att tiden aldrig varit så gynnsam som den är nu, är det enkla svaret. Men jag tänkte ge en lite längre förklaring till dig som undrar över när den rätta tiden är för att skriva en roman. Jag kan se att det finns fem stora anledningar till varför tiden var inne. Jag hade en fantastisk historia att berätta Det var när jag var ute på researchresa med målet inställt på att skriva en biografi om mamma som historien som jag sedan skrev kom till mig. Mamma har en lite speciell bakgrund. Hon är född i Nordnorge under andra världskriget under nazisternas ockupation. På grund av vissa omständigheter blev hon lämnad på barnhem i Alta. Hon och de andra barnhemsbarnen såg hur nazisterna brände ned deras barnhem medan de satt i bussen för att vänta på tvångsevakueringen till Oslo. Sedan blev mamma adopterad av ett barnlöst par och vi har inte känt till så mycket om hennes bakgrund. Jag reste därför upp till Honningsvåg för att få veta mer. Och det fick jag! Det blev inte en biografi den här gången, men det kom fram en annan historia som kommer ges ut på Ariton förlag. Jag hade tiden Jag är frilansjournalist och hade just avslutat ett stort uppdrag. Jag kände starkt att det var ”nu och inte sen” som jag skulle ge mig iväg på min researchresa och söka upp mammas rötter. Det visade sig vara helt rätt beslut. Jag hade byggt mitt författarskap Jag tror att många som har skrivande...

Konsten att skjuta upp saker och ändå lämna i tid

Jag har lämnat in manuset till min debutroman. Och jag lämnade den också i exakt rätt tid. Det här är verkligen ett mirakel, för jag började skriva för ett år sedan och så lämnade jag manuset klockan tre på deadlinens morgon. Det är ju egentligen helt otroligt fantastiskt att manuset blev klart precis i tid! Eller? Faktum är att det inte var långt efter att kontraktet var skrivet som jag hade mejlat in synopsen för romanen till förlaget. Dessutom gjorde jag en ganska grov outline för hur handlingen skulle fortskrida. Jag är en van skribent och tänkte nog att jag med lite flyt skulle kunna skriva färdigt under förra sommaren, eller i alla fall komma en bra bit på väg. Ändå skulle det dröja nästan ett år innan jag faktiskt la den sista handen vid den. Vad hände där emellan? Som alla år har det här varit ett år fyllt av händelser och turbulens. Jag vet inte hur andra har det, men i mitt liv har det alltid varit så – mer eller mindre. Paradoxalt nog kommer det sig oftast av att jag vill lägga saker tillrätta för att jag ska kunna koncentrera mig så mycket som möjligt på den uppgift som är ålagd mig. I det här fallet ville jag ordna till det i mitt yrkesliv, så att jag skulle få så mycket tid som möjligt för att skriva. Som du säkert förstår, blev det inte riktigt så. Snarare skapade det mer turbulens och kaos än kanske någonsin. Min idé var att jag skulle ha ett jobb där jag inte behövde skriva. Jag tänkte att det skulle förta...

Fråga Cecilie

Cecilie Östby är författare och journalist. Hon är mamma till två döttrar och bor med sin kärlek. Frågor kan ibland få sitt svar bara genom att bli belysta från olika håll. Här svarar hon på allt som får hjärtat att värka.

Hur ska jag kunna sluta älska honom?

Fråga: Hur ska jag kunna få den kärlek till den man jag älskar? Jag har gjort allt och kan inte sluta älska honom. Jag har bett till Gud om hjälp, men jag är så olycklig… Svar: Olycklig kärlek har nog alla varit med om någon gång. Att älska någon som inte älskar tillbaka är oerhört smärtsamt. Att våga öppna upp för älska igen kan te sig omöljligt. Men hur kan det komma sig att det är så svårt att släppa taget? Vad krävs för att till slut ändå göra det? Jag har haft anledning att fundera över det där och hoppas att mina tankar kan hjälpa dig att komma vidare. Du berättar inte i din fråga om det handlar om någon du tidigare haft en relation med eller inte. Därför har jag valt att svara utifrån att ni inte har det, även om jag tror att mekanismerna kan vara desamma även där man haft en relation. Till att börja med tänkte jag försöka mig på en möjlig förklaring till hur det kommer sig att en från från början älskar någon som inte älskar tillbaka. En negativ självbild där den olyckliga kärleken kan feltolkas som att: du aldrig kan få den du älskar ingen kan älska dig du är dömd att vara olycklig. Känslan av att vara övergiven och oälskad kan vara lika beroendeframkallande. Precis som med droger så kan vi också bli beroende av vissa känslor. Det kan till och med vara så att vi i den ”perfekta” mannen eller kvinnan hittar det avvisande som framkallar den här känslan som bekräftar att vi inte är någonting värda. Jag menar alltså att en medvetet...

Cecilie's bokhylla

”Det är större än sanning – det är dikt”

Sedan jag lärde mig läsa har jag slukat alla typer av böcker: Deckare, fantasy, romance, romaner, noveller, dikter.

Här är min bokhylla.

Osäkerhetsrelationen av Helena Granström

Osäkerhetsrelationen av Helena Granström

Kvantfysik är något som fascinerar mig. Det här att en partikel kan befinna sig på två ställen samtidigt. Det att den väljer vilken väg den ska ta och beter sig oförutsägbart. Det att observatören påverkar hur partikeln beter sig. Det att den verkar ha ett medvetande. När jag har sett dokumentärer om kvantfysik så kan jag ibland förstå precis vad det handlar om. Men så snart eftertexterna sätter igång och samtalet har slocknat, då är jag lika nollställd igen. Det är som att själva informationen om kvantfysiken gäckar mig. Det blir begriplig när jag ser på, men när jag stänger av är allt i en enda oreda. Det är därför jag älskar det. Osäkerhetsrelationen av Helena Granström är en liten bok om kärlek och om kvantfysik. Hon beskriver människans villkor och kärlekens villkor utifrån kvantfysiken och matematiken i en poetisk klädedräkt. Stundtals blir då både kärleken och kvantfysiken klar och tydlig för mig. Jag förstår precis vad det handlar om. Och så fort jag lägger boken i från mig är det åter igen som att jag inte har förstått ett ord av vad jag har läst. Härligt är det hur som...
Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Vad kan jag säga om Lena Anderssons Augustprisbelönade roman från 2013 som ingen annan redan har sagt? Säkert har du säkert redan hört om allt det där med att Hugo Rask med stor sannolikhet i själva verket är filmaren Roy Andersson som Lena Andersson har haft ett kärleksförhållande med. Eller ett icke-förhållande om man nu ska tro romanen. I alla fall har Roy Andersson gått ut och sagt att det är han som är Hugo Rask. Säkert har du också hört att Lena Andersson envist hävdar att allt hon skrivit är dikt och roman och inget annat. Oavsett hur det ligger till med den saken, så är Egenmäktigt förfarande en fantastisk roman. Lena Andersson är så exakt i sina ordval och följer en logisk tankelinje – även om nu huvudpersonen Ester Nilsson har en skruvad verklighetsuppfattning, så är det helt igenom solid och logisk. Som läsare skruvar man sig och ropar ut högt till Ester Nilsson att sluta upp med sina dumheter och bara förstå att den där Hugo Rask inte är minsta intresserad av henne. Men Ester Nilsson lyssnar förstås inte alls på det, utan går envist vidare i sin logiska riktning. Det är som ett klassiskt grekiskt drama. Allt detta vet du säkert redan. Jag vet inte om jag kan tillföra annat än att det någon gång skulle vara oerhört intressant att se den här relationen från Hugo Rasks synvinkel. Ser han det alls som en kärleksrelation? Eller ser han det bara som en enskild händelse i en rad händelser som staplats på varandra? Hur som helst ska du läsa Egenmäktigt förfarande, om du inte redan har...
Den färglöse Herr Tazaki av Haruki Murakami

Den färglöse Herr Tazaki av Haruki Murakami

Tänk vad ett namn kan betyda mycket. Och speciellt om alla ens vänner har namn som betyder var sin färg och man själv har ett namn som inte betyder någonting. Om man inte heter en färg, så kanske man också blir färglös till sin natur? Åtminstone är det så herr Tazaki ser på sig själv. Färglös och betydelselös. Inte gör det saken bättre att hans forna färgstarka vänner har valt att vända honom ryggen. Haruki Murakami har ett avskalat sätt att skriva och i dialogerna är det orden som sägs som får betydelse och inte så mycket hur de sägs. En bok som tar tillbaka vikten av att prata med varandra om vad som är fel. Att inte lämna frågor obesvarade, för det kan hända att man får helt andra svar än de man hade tänkt...

De sju dödssynderna

Köp De sju dödssynderna här!

Ange Cecilie Östby när du beställer!

Gå till beställningssidan!

De sju dödssynderna är en novellantologiserie som Ariton Förlag ger ut. Vi är drygt 20 författare som skriver en novell på vardera temat högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja.

Klicka på namnen på mina författarkollegor till De sju dödssynderna, så kommer du till deras hemsidor.