ostby.cecilie@gmail.com

Hälsosamtal i Novelletterna

Det började med att jag skrev en statusuppdatering på Facebook. Jag beskrev ett annorlunda möte med en man på biblioteket. Jag fick sedan frågan om jag ville att min statusuppdatering blev ett inlägg i Novelletterna som ”är ett idé- och författarrum på fejjan som hjälper varandra att redigera korta noveller till Instagram. Där publiceras de i ett jämställt flow, en per vecka.” Så klart att man vill det! Nu finns hela statusuppdateringen publicerad...

Färdig med vällust

Vällusten är äntligen färdigskriven. Eller snarare den är skriven, men ännu inte kommenterad. Det kan ju hända att det kommer någon ny aspekt jag inte har tänkt på, eller en ny formulering som vill tränga sig in. Fortfarande är det några dagar kvar till lämning. Skönt faktiskt att ha möjligheten att ändra om jag vill. Förut har jag aldrig förstått varför man skulle vilja lägga ned sina texter i en byrålåda för att återkomma till dem senare. Nu känns det begripligt. Enda sorgen är väl att de texter jag skrivit hittills sedan nyår är redan lämnade och klara. Eller också är det lika bra det. Just vällust blev svår att skriva. Kanske för att jag pratade väldigt mycket med en vän om den under tiden. Det blev som en barriär som var svår att ta sig över när jag visste att våra samtal skulle prägla läsningen av den sen. Den låg rätt så länge i ”byrålådan” nästan klar innan jag tog mig samman och faktiskt skrev färdigt och visade upp den. Godkänd blev den, även om slutet verkade komma som en besvikelse… Nåväl, nu när det är gjort. Jag kan lämna texten fysiskt och förhoppningsvis se den utifrån på ett annat sätt. Än är kanske inte sista kommatecknet...

Om att strössla med ord

Jag tänker om ord. Hur många ord som sägs utan eftertanke eller att de ens var meningen. Jag tänker att det är slarvigt att strössla med ord, när de är så betydelsefulla. Tänk bara hur de kan värma, skydda, trösta och skapa akut längtan. Men de kan också orsaka sorg, smärta och svårartad kärlekssjuka. Ständigt surrar det i luften av en massa röster. En del mer aktsamma om orden än andra. En av alla dessa röster är din. Vad säger...
Vällusten tar knäcken på mig

Vällusten tar knäcken på mig

Samtidigt som jag skriver rubriken till det här inlägget, inser jag att det kanske är så jag känner varje gång jag ska skriva en novell. Det känns hopplöst i precis det läge jag är nu. Jag har skrivit en novell som nästan är klar. Det är bara själva upplösningen som gäckar nu. Men… då dök det upp en ny story! Den tangerar min ursprungsidé, men har helt andra parametrar. Så nu har jag skrivit den också. Den är lika klar som den första. Det vill säga, slutet är inte där än. Och så fick jag en superidé för nästa novell, avund, och började skriva på den… Ja, vad ska jag säga? Jag har två veckor på mig att sy ihop slutet på vällusten, så det ska nog lösa sig i alla...