ostby.cecilie@gmail.com
Vad nu då?

Vad nu då?

Det var några veckor sedan nu som jag skrev sista punkten i debutromanen och skickade in manuset till förlaget. Jag jobbade tjugo timmar per dygn den där sista veckan för att få det färdigt i tid. Sen när manuset var lämnat inträffade något som jag inte minns att jag har upplevt tidigare. Det uppstod en slags frid. En sinnesfrid, en känsla av att vara fullständigt klar. Visst jag har en del annat för mig också. Jobbar som frilansjournalist och har intervjuer att göra och artiklar att skriva. Men jag insåg när jag lämnat mitt manus att jag alltid, ända sedan jag började drömma om att skriva en roman, har haft en gnagande känsla av att något inte blivit skrivet, att jag borde skriva eller tänka på min roman. Nu när manuset ligger bredvid mig i en hög känner jag frid. Jag har gjort det. Jag vet så klart att det egentligen är nu som arbetet börjar. Nu ska texten dissekeras och förbättras. Nu ska arbetet för att marknadsföra boken börja. Jag är redo för det. Ändå, jag känner att jag äntligen, äntligen är klar och att jag har förverkligat en del av min stora...
Den rätta tiden för debutromanen är nu

Den rätta tiden för debutromanen är nu

Jag har drömt om att skriva en roman hela mitt liv. Varför har jag inte gjort det förrän nu? För att tiden aldrig varit så gynnsam som den är nu, är det enkla svaret. Men jag tänkte ge en lite längre förklaring till dig som undrar över när den rätta tiden är för att skriva en roman. Jag kan se att det finns fem stora anledningar till varför tiden var inne. Jag hade en fantastisk historia att berätta Det var när jag var ute på researchresa med målet inställt på att skriva en biografi om mamma som historien som jag sedan skrev kom till mig. Mamma har en lite speciell bakgrund. Hon är född i Nordnorge under andra världskriget under nazisternas ockupation. På grund av vissa omständigheter blev hon lämnad på barnhem i Alta. Hon och de andra barnhemsbarnen såg hur nazisterna brände ned deras barnhem medan de satt i bussen för att vänta på tvångsevakueringen till Oslo. Sedan blev mamma adopterad av ett barnlöst par och vi har inte känt till så mycket om hennes bakgrund. Jag reste därför upp till Honningsvåg för att få veta mer. Och det fick jag! Det blev inte en biografi den här gången, men det kom fram en annan historia som kommer ges ut på Ariton förlag. Jag hade tiden Jag är frilansjournalist och hade just avslutat ett stort uppdrag. Jag kände starkt att det var ”nu och inte sen” som jag skulle ge mig iväg på min researchresa och söka upp mammas rötter. Det visade sig vara helt rätt beslut. Jag hade byggt mitt författarskap Jag tror att många som har skrivande...

Konsten att skjuta upp saker och ändå lämna i tid

Jag har lämnat in manuset till min debutroman. Och jag lämnade den också i exakt rätt tid. Det här är verkligen ett mirakel, för jag började skriva för ett år sedan och så lämnade jag manuset klockan tre på deadlinens morgon. Det är ju egentligen helt otroligt fantastiskt att manuset blev klart precis i tid! Eller? Faktum är att det inte var långt efter att kontraktet var skrivet som jag hade mejlat in synopsen för romanen till förlaget. Dessutom gjorde jag en ganska grov outline för hur handlingen skulle fortskrida. Jag är en van skribent och tänkte nog att jag med lite flyt skulle kunna skriva färdigt under förra sommaren, eller i alla fall komma en bra bit på väg. Ändå skulle det dröja nästan ett år innan jag faktiskt la den sista handen vid den. Vad hände där emellan? Som alla år har det här varit ett år fyllt av händelser och turbulens. Jag vet inte hur andra har det, men i mitt liv har det alltid varit så – mer eller mindre. Paradoxalt nog kommer det sig oftast av att jag vill lägga saker tillrätta för att jag ska kunna koncentrera mig så mycket som möjligt på den uppgift som är ålagd mig. I det här fallet ville jag ordna till det i mitt yrkesliv, så att jag skulle få så mycket tid som möjligt för att skriva. Som du säkert förstår, blev det inte riktigt så. Snarare skapade det mer turbulens och kaos än kanske någonsin. Min idé var att jag skulle ha ett jobb där jag inte behövde skriva. Jag tänkte att det skulle förta...