ostby.cecilie@gmail.com
Lösenordsskyddad: Gör ett skrivschema

Lösenordsskyddad: Gör ett skrivschema

Jag hade ett år på mig att skriva romanen. Jag har inte haft förmånen att kunna skriva på heltid, utan har varit tvungen att kombinera skrivandet med ett annat jobb. Jag är frilansjournalist, men tyckte att det journalistiska skrivandet störde det skönlitterära. Därför sökte jag den första tiden efter ett arbete som inte skulle vara lika intellektuellt. Eftersom jag länge haft en romantisk bild av hur det är att arbeta på café, så sökte jag jobb som cafébiträde och servitris. Jag blev provanställd direkt. Det var precis så roligt som jag föreställt mig med kundrelationerna och skyltningen. Men jag hade inte räknat med de tidiga morgnarna och den fysiska ansträngningen. Caféarbete kräver både kunskap och rutin – något som jag inte hade i början. Jag hade världens roligaste jobb, men orkade inte skriva. Skrivrutin och kreativt skrivande Sen gick jag erbjudande om ett fast uppdrag som frilansjournalist och upptäckte att det trots allt var enklare att kombinera något jag behärskar med det skönlitterära skrivandet. Men det är helt olika arbetsprocesser. Det journalistiska kräver mer av min rutin och erfarenhet och det skönlitterära mer av det kreativa fokuset. Därför kan det ta en stund att bara komma i rätt stämning för att sätta igång att skriva på romanen efter en lång dag av artikelskrivande. Även om jag insåg att jag precis just då levde i den dröm jag närt så länge, visade det sig att jag inte alla dagar var så sugen på att utföra det arbete som det innebar att skriva på romanen. Jag har ibland tänkt att det är viktigt att vila också. Men de lediga dagarna får...
Lösenordsskyddad: Planera skrivresa

Lösenordsskyddad: Planera skrivresa

Skrivkartan är skillnaden på de böcker jag skrivit som har blivit utgivna och de historier som stannat på idéstadiet. En skrivkarta – eller synopsis – är en kort beskrivning av berättelsen och dess förutsättningar. Trots att jag både hade kontrakt och skrivkarta, fanns det långa perioder då jag skrev på i ren inspiration och hamnade på irrvägar längre och längre bort från huvudleden och riktningen i mitt manus. Hade jag inte haft skrivkartan hade jag nog fortfarande varit ute någonstans i terrängen. Från start till mål Skrivkarta gjorde jag medan idén var färsk och den har hjälpt mig tillbaka till huvudvägen igen när jag kört vilse. De historier som jag inte gjort någon skrivkarta för har bara nått idéstadiet (än så länge). Kanske har jag lustskrivit femtio till åttio sidor och sedan har det tagit stopp. Med en karta från start till mål ska det mycket till för att låta bli att skriva om historien är tillräckligt stark. Skrivkartan innehåller tillräckligt med information för att ta sig från start till mål. Men den får inte vara för detaljerad så att det blir tråkigt att skriva. Därför finns också tillräckligt med luft runt omkring för att kunna skapa under resans gång. Jag googlade runt och hittade jag en massa olika varianter som byggde på olika teorier. Till slut landade jag i att göra en självsnickrad variant. Hur såg livet ut innan huvudpersonen (nedan kallad HP) åkte iväg. Vad är sant för henne? Vad var anledningen till att HP ville/behövde/var tvungen att ge sig av. På vilket sätt är det här tillräckligt angeläget/brådskande och inte kan göras av någon annan? Vilka...
Lösenordsskyddad: Börja med att fulskriva

Lösenordsskyddad: Börja med att fulskriva

Idén var färsk och den korta presentationen – eller pitchen om man så vill – var på plats. Förlagschefen Petra Ariton bad mig skriva en synopsis för att försäkra sig om att hon skulle få den roman hon hade beställt. En synopsis är en kort beskrivning av hela historien. Det finns en hel del att läsa om hur man gör en synopsis. Jag berättar nu bara om hur jag gjorde som fungerade för mig. Skriva när idén brinner Först “fulskrev” jag hela romanen från början till slut. Meningen var aldrig att visa det för någon, utan bara för att jag skulle ha en grund att börja på. Det tog ett par dagar att skriva och det blev fyrtiotvå sidor till slut. (Har du läst Liftarens guide till galaxen förstår du symbolvärdet i det.) Fulskrivning handlar om att skriva snabbt, intuitivt och att få ur sig den där idén man ruvar på utan att ta hänsyn till vare sig skrivregler eller dramaturgiska kurvor. Jag har varit tacksam så många gånger att jag gjorde det när jag fortfarande hade min idé brinnande och självtvivlen ännu inte slagit till. (Jag återkommer om självtvivel och vad jag gjorde åt dem i senare avsnitt.) När jag var uppfylld och euforisk var allt fortfarande möjligt och det präglade också detta första utkast. Fulskriva är bara början Fulskrivandet motverkar skrivlåsning; för finns det något skrivet, så finns det något att läsa och ändra i. Det känns i alla fall som något har åstadkommits. Fulskrivandet kan användas också för att se om en idé håller för en hel berättelse, eller om något saknas. Visst har jag ändrat...
Lösenordsskyddad: Presentera idén när den är färsk

Lösenordsskyddad: Presentera idén när den är färsk

Jag höll på att spricka av längtan efter att berätta för någon om min romanidé. Efter två ensamma veckor på resande fot tog jag därför en avstickare till Ariton Förlag i Skillinge. Innan jag satte mig i bilen den morgonen och åkte dit, tvekade jag lite. Skulle jag verkligen åka dit? Skulle jag inte vänta tills jag kom hem och ringa istället? Nu är jag så oerhört glad över att jag följde den första impulsen och åkte. Jag var redan engagerad i förlagets novellantologiserie De sju dödssynderna – där jag tillsammans med 22 andra författare skrev en novell om varje dödssynd – och var nyfiken på deras nyöppnade Bokotek i Skillinge. “Den romanen vill jag ge ut” Som jag hade förväntat mig var de där; Petra Ariton, hennes man Dennis och som bonus även dottern Emily och Petras pappa. Men de hade egentligen stängt. De var bara där tillfälligt för att visa Petras pappa Bokoteket innan de skulle fara vidare och äta lunch i Simrishamn. Så de såg förvånade ut när jag klev in genom dörren. “Vad märkligt! Vi skulle bara hit en kvart, så kommer du!” Jag fick en lång kram och de tog sig tid att höra mig berätta om resan jag varit ute på. När Petra fick höra om min romanidé sa hon på stående fot: “Den boken vill jag ge ut!” Jag trodde inte att jag hörde rätt. Hur kunde hon bestämma sig så snabbt? “När du berättar, får jag bilder i huvudet. Det är som en film”, förklarade hon. Sen blev jag medbjuden till Simrishamn för lunch på bryggan. En gång i livet Petra...
Lösenordsskyddad: Acceptera skrivandets villkor

Lösenordsskyddad: Acceptera skrivandets villkor

Är det jag har att säga tillräckligt viktigt att skriva om i en roman? Det är nog den frågan jag har brottats mest med under hela processen med Mistelbarn. Jag tror att det hänger ihop med att jag i det journalistiska skrivandet inte själv behöver ta ställning för eller mot något, det är det andra som gör. Men i det skönlitterära blottar jag mig och gör anspråk. Så jag var tvungen att svara på frågan om jag var värdig innan jag kunde skriva helhjärtat. Det räckte inte med att svara på det en gång, utan har plågat mig upprepade gånger. Alla områden i livet drabbas när någon skriver. För mig som inte är heltidsförfattare är jag hänvisad till att skriva på kvällar och helger, då jag också har andra åtaganden och förväntningar från familj och vänner. Under processen med Mistelbarn kretsade mina tankar ständigt kring skrivprojektet. Även när skrivpasset var slut var jag inte helt närvarande i alla fall. Nej till det sociala Under de mest intensiva skrivperioderna tackade jag nej till allt socialt och upplevdes säkert som asocial och introvert de få gånger jag valde att vara med. För Mistelbarn hade jag kontrakt innan jag skrivit en bokstav, så jag visste att det skulle bli en bok. Men för några år sedan skrev jag en deckare och den gången var min övertygelse att om jag bara skrev boken så skulle den bli utgiven. Det blev den inte. Alla timmar och all möda jag la ned på den boken har inte givit någon utdelning. I alla fall inte än. Acceptera skrivandets villkor Det var inte lättare med Mistelbarn för att jag...