ostby.cecilie@gmail.com
Måste GRIT!

Måste GRIT!

En av mina begåvade skrivvänner, Petra Skaffloth, gratulerade mig till att jag kommer blir utgiven med fem olika verk den här våren; min egen novellsamling Synd som ljudbok, tre olika novellantologier Över en vårfika, Älska noveller – 30 nyanser av Frihet, Över en sommarfika och min debutroman Mistelbarn. Petra skrev så här: “Wow wow wow, magiskt Cecilie! All publicering och allt erkännande är resultatet av ditt självledarskap! Så himla bra! Stort grattis igen!  Du representerar det som i modern forskning kallas GRIT – målmedvetenhet och träget, uthålligt arbete. Det sägs vara främsta tillgången för framgång. Vid sidan av talang förstås! Så roligt att ditt fokus ger frukt. Jag inspireras!” Jag blev så oerhört glad över hennes uppmuntrande ord och nyfiken på vad hon menade med GRIT och började googla på det. Jag blev verkligen uppmuntrad av det jag läste, att den faktor som förenar dem som är framgångsrika är att de inte ger upp. Men GRIT är mer än så, det är att också ha passion för det man gör. Så passion i kombination med att inte ge upp verkar vara en större framgångsfaktor än begåvning. Puh, vilken lättnad! Passionen finns ju där bara, min begåvning kan jag inte påverka, men jag kan definitivt påverka min uthållighet. Det är så många gånger som jag gett upp i livet och släppt taget vid målsnöret. Bara när jag känner passion håller jag ut även om det är motigt och svårt. Så fort engagemanget försvinner, så slocknar också uthålligheten. Jag bryr mig inte ens om att jag ger upp. Så det viktiga verkar vara att hitta det som man verkligen är passionerad...

Kritikersalong vs Babel – är det verkligen det som är frågan?

   Jag har läst många fler böcker på grund av en intervju Jessika Gedin gjort i Babel än på grund av något jag läst av Håkan Lindgren i Svenska Dagbladet. Jag läste Håkan Lindgrens krönika i SvD och kände en vag irritation efteråt. Den kändes mer som en önskan om att få en större del av rampljuset själv på bekostnad av Jessika Gedin, än en genuin strävan efter att starta den kritikersalong han säger sig vilja se i Stockholm. I krönikan framhåller han att det i alla fall i Köpenhamn finns en stor publik för den typen av arrangemang och dessutom lockar yngre. Om hans önskan var så stark att arrangera denna salong, är det väl bara att sätta igång? Jag håller inte alls med krönikören om att Jessika Gedin bara ställer frågor av karaktären “hur-kändes-det”. Jessika Gedin tycker jag verkar vara den piggaste programledaren på TV överhuvudtaget just nu och är anledningen till att jag alls ser Babel. Dessutom är hon alltid briljant i Spanarna. Hon ställer så begåvade frågor som man länge längtat att få höra svaret – utan att alltid veta om det själv. Hon lyssnar verkligen på det som intervjupersonen säger så att hon kan ställa relevanta följdfrågor. Det är en konst som få intervjuare verkar behärska i dessa dagar. För det mesta lyckas hon också få mig som tittare att lära känna författarna bättre och gör mig sugen på att ta reda på hur deras personligheter speglar sig i det som de skrivit. Det som hänt sista tiden i Babel handlar mer om valet av gäster. De har varit duktiga på att ta fram...
Anmäl dig till Cecilie’s Skrivskola

Anmäl dig till Cecilie’s Skrivskola

Skriver du på ditt debutmanus? Eller har du en idé till en roman som du inte vet hur du ska få skriven? Jag har just skrivit min debutroman Mistelbarn som ges ut våren 2017 och har färskt i minnet de olika stegen i processen jag gick igenom för att skriva den; från idé till färdigt manus – och allt trassel däremellan. Jag gör inte anspråk på att ha heltäckande svar på allt. Jag utgår ifrån att du redan slukar böcker i skrivkonsten, precis som jag också har gjort. I min skrivskola får du ta del av de steg jag tog som fungerade. Kanske fungerar de också för dig? Det finns nio avsnitt som väntar på dig om bland annat fulskrivandets konst och om när det är lämpligt att ta input från andra. Anmäl dig i dag! Första avsnittet kommer inom en timme till din mejladress. Subscribe to our mailing list * indicates required E-postadress * Förnamn...
Lösenordsskyddad: Ta input från andra

Lösenordsskyddad: Ta input från andra

Veckorna som föregick lämningen av manuset var jag helt uppslukad av att dels sköta mitt vanliga arbete på dagarna och sedan på eftermiddagarna, nätterna och helgerna skriva ut och gå igenom manuset gång på gång tills jag ansåg mig vara färdig. Vid det laget hade jag fattat alla beslut och gjorde nu inga ändringar i sak, utan putsade bara på formuleringar och skrev om en del dialoger. Efter det fick jag löfte från tre personer som jag vet både har blick för läsning och som ger konstruktiv kritik. Jag skrev upp ett antal frågor som jag ville ha svar på och bet nervöst på naglarna inför deras svar; det här var första gången någon läst mitt manus. Så här skrev jag i mejlet: Tusen tack för att du ställer upp och läser mitt manus! Det gör mig så glad, för jag litar verkligen på ditt omdöme, din goda smak och din förmåga att säga mig sanningen – även om den svider! Jag har några frågor som jag vore oerhört tacksam över om du vill titta extra på: Tempo – går det för fort? går det för långsamt? Gör gärna en notering i manus där du upplever det så. Språket – lättläst, svårläst, upprepningar, funkar metaforer Spänning – känner du lust att läsa vidare, eller har du lust att lägga ifrån dig manuset? Notera var det händer. Dialog – hur fungerar den? Notera där det inte fungerar och där du tycker det fungerar bra. Känslor – berörs du av texten? Notera gärna glad, ledsen, arg, rörd, upprörd eller likgiltig – eller vilka känslor du nu upplever. Om du har egna...
Lösenordsskyddad: …och alla scener däremellan

Lösenordsskyddad: …och alla scener däremellan

Första och sista scenen var satta. Därefter började jag arbetet med att bestämma scenerna som skulle komma däremellan. Eftersom min historia handlar om en kvinna som ger sig av på en resa, var den första utmaningen att komma fram till de scener som ledde fram till hennes avresa. Vad kunde vara tillräckligt angeläget i hennes liv för att ge sig av för att söka i sina rötter? Vad var den utlösande faktorn just nu? Vad var anledningen till att hon inte hade gjort det tidigare? Jag experimenterade en del med vilka karaktärer och händelser som skulle behöva finnas med för att klargöra det. Sen, när hon väl var på väg, vad skulle styrka hennes beteendemönster? Vilka människor skulle hon träffa på vägen? Och vägen tillbaka. När skulle hon anse sig ha hittat det hon sökte? Vilka scener behövdes för att berätta om det? Sätt gestaltande scener Alla de här frågorna hade jag egentligen redan svaret på, men nu behövde jag sätta scener som gestaltade detta. Huvudsaken var att hitta ett logiskt flöde där det ena ledde till det andra. Eftersom Erike reser ensam var jag tvungen att hitta en lösning för hur hennes beteende skulle förklaras. Jag bestämde mig för en lösning där Erike gav sig iväg på sin resa ganska så snabbt i historien och sedan fick bevekelsegrunderna förklaras på vägen. Alla de här parallella historierna skrev jag var och en för sig så att jag till slut hade fem-sex olika berättelser som jag sedan vävde ihop till en resa med olika tillbakablickar med olika karaktärer som avslöjar lite i taget. Det här stadiet i skrivprocessen var den...