ostby.cecilie@gmail.com
Anmäl dig till Cecilie’s Skrivskola

Anmäl dig till Cecilie’s Skrivskola

Skriver du på ditt debutmanus? Eller har du en idé till en roman som du inte vet hur du ska få skriven? Jag har just skrivit min debutroman Mistelbarn som ges ut våren 2017 och har färskt i minnet de olika stegen i processen jag gick igenom för att skriva den; från idé till färdigt manus – och allt trassel däremellan. Jag gör inte anspråk på att ha heltäckande svar på allt. Jag utgår ifrån att du redan slukar böcker i skrivkonsten, precis som jag också har gjort. I min skrivskola får du ta del av de steg jag tog som fungerade. Kanske fungerar de också för dig? Det finns nio avsnitt som väntar på dig om bland annat fulskrivandets konst och om när det är lämpligt att ta input från andra. Anmäl dig i dag! Första avsnittet kommer inom en timme till din mejladress. Subscribe to our mailing list * indicates required E-postadress * Förnamn...
Lösenordsskyddad: Ta input från andra

Lösenordsskyddad: Ta input från andra

Veckorna som föregick lämningen av manuset var jag helt uppslukad av att dels sköta mitt vanliga arbete på dagarna och sedan på eftermiddagarna, nätterna och helgerna skriva ut och gå igenom manuset gång på gång tills jag ansåg mig vara färdig. Vid det laget hade jag fattat alla beslut och gjorde nu inga ändringar i sak, utan putsade bara på formuleringar och skrev om en del dialoger. Efter det fick jag löfte från tre personer som jag vet både har blick för läsning och som ger konstruktiv kritik. Jag skrev upp ett antal frågor som jag ville ha svar på och bet nervöst på naglarna inför deras svar; det här var första gången någon läst mitt manus. Så här skrev jag i mejlet: Tusen tack för att du ställer upp och läser mitt manus! Det gör mig så glad, för jag litar verkligen på ditt omdöme, din goda smak och din förmåga att säga mig sanningen – även om den svider! Jag har några frågor som jag vore oerhört tacksam över om du vill titta extra på: Tempo – går det för fort? går det för långsamt? Gör gärna en notering i manus där du upplever det så. Språket – lättläst, svårläst, upprepningar, funkar metaforer Spänning – känner du lust att läsa vidare, eller har du lust att lägga ifrån dig manuset? Notera var det händer. Dialog – hur fungerar den? Notera där det inte fungerar och där du tycker det fungerar bra. Känslor – berörs du av texten? Notera gärna glad, ledsen, arg, rörd, upprörd eller likgiltig – eller vilka känslor du nu upplever. Om du har egna...
Lösenordsskyddad: …och alla scener däremellan

Lösenordsskyddad: …och alla scener däremellan

Första och sista scenen var satta. Därefter började jag arbetet med att bestämma scenerna som skulle komma däremellan. Eftersom min historia handlar om en kvinna som ger sig av på en resa, var den första utmaningen att komma fram till de scener som ledde fram till hennes avresa. Vad kunde vara tillräckligt angeläget i hennes liv för att ge sig av för att söka i sina rötter? Vad var den utlösande faktorn just nu? Vad var anledningen till att hon inte hade gjort det tidigare? Jag experimenterade en del med vilka karaktärer och händelser som skulle behöva finnas med för att klargöra det. Sen, när hon väl var på väg, vad skulle styrka hennes beteendemönster? Vilka människor skulle hon träffa på vägen? Och vägen tillbaka. När skulle hon anse sig ha hittat det hon sökte? Vilka scener behövdes för att berätta om det? Sätt gestaltande scener Alla de här frågorna hade jag egentligen redan svaret på, men nu behövde jag sätta scener som gestaltade detta. Huvudsaken var att hitta ett logiskt flöde där det ena ledde till det andra. Eftersom Erike reser ensam var jag tvungen att hitta en lösning för hur hennes beteende skulle förklaras. Jag bestämde mig för en lösning där Erike gav sig iväg på sin resa ganska så snabbt i historien och sedan fick bevekelsegrunderna förklaras på vägen. Alla de här parallella historierna skrev jag var och en för sig så att jag till slut hade fem-sex olika berättelser som jag sedan vävde ihop till en resa med olika tillbakablickar med olika karaktärer som avslöjar lite i taget. Det här stadiet i skrivprocessen var den...
Lösenordsskyddad: Första och sista meningen…

Lösenordsskyddad: Första och sista meningen…

Redan under min researchresa när jag fick idén till Mistelbarn, fick jag också idén om första och sista meningen. Fortfarande är jag så oerhört nöjd med första meningen: “Våren var långdragen och hade svårt att komma till skott.” Idén var att skriva en roman som handlade om hinder som gjorde det svårt att börja leva, därför tyckte jag att det var en väldigt fyndig mening. Den sista meningen avslöjar jag inte här, men även den är jag nöjd med eftersom den ger läsaren möjlighet att fundera över fortsättningen. Två fyrbåk svåra tider Dessa två meningar blev också upphovet till första och sista scenen. Även om ursprungsscenerna skrivits om ett antal gånger – många fler än de andra scenerna – så blev de ändå som två fyrbåk i de svåraste skrivstunderna. Det var psykologiskt mycket bra för mig att känna mig säker och att ha bestämt mig för i alla fall två saker under skrivandets gång. Jag hade en känsla av att hur det än skulle gå där emellan, så fanns det en början och ett slut jag var nöjd med. Jag har läst mängder av litteratur som avhandlar skrivkonsten och i de flesta böcker står det om hur svårt det är att skriva den första meningen som ska fånga läsaren att fortsätta läsa och den sista som stannar kvar hos läsaren som en slags kvardröjande essens av berättelsen. Tröst när jag tvivlat Nu tror jag inte längre att just första meningen är det som håller mig kvar i en bok. Det är sällan eller aldrig jag minns just den. Kanske är det inte heller avgörande för om jag ska...
Lösenordsskyddad: Gör ett skrivschema

Lösenordsskyddad: Gör ett skrivschema

Jag hade ett år på mig att skriva romanen. Jag har inte haft förmånen att kunna skriva på heltid, utan har varit tvungen att kombinera skrivandet med ett annat jobb. Jag är frilansjournalist, men tyckte att det journalistiska skrivandet störde det skönlitterära. Därför sökte jag den första tiden efter ett arbete som inte skulle vara lika intellektuellt. Eftersom jag länge haft en romantisk bild av hur det är att arbeta på café, så sökte jag jobb som cafébiträde och servitris. Jag blev provanställd direkt. Det var precis så roligt som jag föreställt mig med kundrelationerna och skyltningen. Men jag hade inte räknat med de tidiga morgnarna och den fysiska ansträngningen. Caféarbete kräver både kunskap och rutin – något som jag inte hade i början. Jag hade världens roligaste jobb, men orkade inte skriva. Skrivrutin och kreativt skrivande Sen gick jag erbjudande om ett fast uppdrag som frilansjournalist och upptäckte att det trots allt var enklare att kombinera något jag behärskar med det skönlitterära skrivandet. Men det är helt olika arbetsprocesser. Det journalistiska kräver mer av min rutin och erfarenhet och det skönlitterära mer av det kreativa fokuset. Därför kan det ta en stund att bara komma i rätt stämning för att sätta igång att skriva på romanen efter en lång dag av artikelskrivande. Även om jag insåg att jag precis just då levde i den dröm jag närt så länge, visade det sig att jag inte alla dagar var så sugen på att utföra det arbete som det innebar att skriva på romanen. Jag har ibland tänkt att det är viktigt att vila också. Men de lediga dagarna får...