ostby.cecilie@gmail.com

Jag skriver för att jag vill nå dig

Författare är ofta känsliga själar. I sociala medier kan frågan ofta läsas om vad som kan lindra skrivångest och hur en ska göra när tvivlen hopar sig om det som skrivits är värt något. Jag blev inspirerad till att skriva ett svar på en sån fråga, som jag tänkte att du kanske behöver. Jag tycker du redan har fått utmärkta svar på din fråga. Ändå väljer jag att svara. Inte för att jag kanske kommer säga något nytt i sak, men för att jag blir engagerad och vill dela med mig till dig av mina egna erfarenheter på mitt sätt. Jag tänker att när jag skriver det här till dig så får du ytterligare en aspekt på problemet eller så får du i alla fall till dig lösningarna en gång till. Skriv ut och sätt på kylskåpet Fast innerst inne tänker jag att det kanske är just jag som når in så att ditt inre tvivel äntligen skingras. Kanske kan det som just jag har att dela till dig få dig att känna skrivlust igen, kanske få dig att känna ”ja, jag vill och jag kan”. Det skulle vara en ynnest i så fall. Jag vet att sånt kan hända. Jag har själv suttit med den sortens problem som jag upplevt som olösliga. Så har jag kommit över något skrivet som fått polletten att ramla ner. Det är inte alltid det händer – långt ifrån alltid. Men det har funnits det som har fått mig att välja att låta mitt liv gå i en ny riktning. Så jag tänker nu när jag skriver till dig att kanske, kanske kommer...
Hon som vakar av Caroline Eriksson

Hon som vakar av Caroline Eriksson

”Jag tyckte mig ana i inlägg på sociala medier att våndan stundtals gränsade till panik. Det kanske är bäst att tillägga att det är min alldeles egna tolkning. Det jag tyckte att jag kunde läsa mellan raderna.”

Blondie av Birgitta Andersson

Blondie av Birgitta Andersson

I sommar ska jag läsa #Stockholmsförfattarnas böcker och först ut var Birgitta Backlunds Blondie som bygger på hennes eget liv. Det är ett hiskeligt liv hon levt och överlevt. Men det som slår mig när jag läser är att hon varit framgångsrik i allt hon företagit sig, även om det ledde henne till ett större mörker. Att Blondie är en stor framgång med över 100 000 sålda exemplar, förstår jag, för den är så välskriven och spännande att den inte går att lägga ifrån sig. Hon har själv sagt att hon inte tänkte på att publicera den medan hon skrev. Skildringen blir därför naken, rak och kommer väldigt nära. Och Birgitta själv är nog en av de mest positiva, generösa och varmaste personer jag känner. Förbered dig på hisnande läsning med Blondie och uppföljaren Lustans tivoli!...
Måste GRIT!

Måste GRIT!

Passion i kombination med att inte ge upp verkar vara en större framgångsfaktor än begåvning.
Puh, vilken lättnad!
Passionen finns ju där bara, min begåvning kan jag inte påverka, men jag kan definitivt påverka min uthållighet.

Anmäl dig till Cecilie’s Skrivskola

Anmäl dig till Cecilie’s Skrivskola

Skriver du på ditt debutmanus? Eller har du en idé till en roman som du inte vet hur du ska få skriven? Jag har just skrivit min debutroman Mistelbarn som ges ut våren 2017 och har färskt i minnet de olika stegen i processen jag gick igenom för att skriva den; från idé till färdigt manus – och allt trassel däremellan. Jag gör inte anspråk på att ha heltäckande svar på allt. Jag utgår ifrån att du redan slukar böcker i skrivkonsten, precis som jag också har gjort. I min skrivskola får du ta del av de steg jag tog som fungerade. Kanske fungerar de också för dig? Det finns nio avsnitt som väntar på dig om bland annat fulskrivandets konst och om när det är lämpligt att ta input från andra. Anmäl dig i dag! Första avsnittet kommer inom en timme till din mejladress. Subscribe to our mailing list * indicates required E-postadress * Förnamn...
Lösenordsskyddad: Ta input från andra

Lösenordsskyddad: Ta input från andra

Veckorna som föregick lämningen av manuset var jag helt uppslukad av att dels sköta mitt vanliga arbete på dagarna och sedan på eftermiddagarna, nätterna och helgerna skriva ut och gå igenom manuset gång på gång tills jag ansåg mig vara färdig. Vid det laget hade jag fattat alla beslut och gjorde nu inga ändringar i sak, utan putsade bara på formuleringar och skrev om en del dialoger. Efter det fick jag löfte från tre personer som jag vet både har blick för läsning och som ger konstruktiv kritik. Jag skrev upp ett antal frågor som jag ville ha svar på och bet nervöst på naglarna inför deras svar; det här var första gången någon läst mitt manus. Så här skrev jag i mejlet: Tusen tack för att du ställer upp och läser mitt manus! Det gör mig så glad, för jag litar verkligen på ditt omdöme, din goda smak och din förmåga att säga mig sanningen – även om den svider! Jag har några frågor som jag vore oerhört tacksam över om du vill titta extra på: Tempo – går det för fort? går det för långsamt? Gör gärna en notering i manus där du upplever det så. Språket – lättläst, svårläst, upprepningar, funkar metaforer Spänning – känner du lust att läsa vidare, eller har du lust att lägga ifrån dig manuset? Notera var det händer. Dialog – hur fungerar den? Notera där det inte fungerar och där du tycker det fungerar bra. Känslor – berörs du av texten? Notera gärna glad, ledsen, arg, rörd, upprörd eller likgiltig – eller vilka känslor du nu upplever. Om du har egna...
Lösenordsskyddad: …och alla scener däremellan

Lösenordsskyddad: …och alla scener däremellan

Första och sista scenen var satta. Därefter började jag arbetet med att bestämma scenerna som skulle komma däremellan. Eftersom min historia handlar om en kvinna som ger sig av på en resa, var den första utmaningen att komma fram till de scener som ledde fram till hennes avresa. Vad kunde vara tillräckligt angeläget i hennes liv för att ge sig av för att söka i sina rötter? Vad var den utlösande faktorn just nu? Vad var anledningen till att hon inte hade gjort det tidigare? Jag experimenterade en del med vilka karaktärer och händelser som skulle behöva finnas med för att klargöra det. Sen, när hon väl var på väg, vad skulle styrka hennes beteendemönster? Vilka människor skulle hon träffa på vägen? Och vägen tillbaka. När skulle hon anse sig ha hittat det hon sökte? Vilka scener behövdes för att berätta om det? Sätt gestaltande scener Alla de här frågorna hade jag egentligen redan svaret på, men nu behövde jag sätta scener som gestaltade detta. Huvudsaken var att hitta ett logiskt flöde där det ena ledde till det andra. Eftersom Erike reser ensam var jag tvungen att hitta en lösning för hur hennes beteende skulle förklaras. Jag bestämde mig för en lösning där Erike gav sig iväg på sin resa ganska så snabbt i historien och sedan fick bevekelsegrunderna förklaras på vägen. Alla de här parallella historierna skrev jag var och en för sig så att jag till slut hade fem-sex olika berättelser som jag sedan vävde ihop till en resa med olika tillbakablickar med olika karaktärer som avslöjar lite i taget. Det här stadiet i skrivprocessen var den...
Lösenordsskyddad: Första och sista meningen…

Lösenordsskyddad: Första och sista meningen…

Redan under min researchresa när jag fick idén till Mistelbarn, fick jag också idén om första och sista meningen. Fortfarande är jag så oerhört nöjd med första meningen: “Våren var långdragen och hade svårt att komma till skott.” Idén var att skriva en roman som handlade om hinder som gjorde det svårt att börja leva, därför tyckte jag att det var en väldigt fyndig mening. Den sista meningen avslöjar jag inte här, men även den är jag nöjd med eftersom den ger läsaren möjlighet att fundera över fortsättningen. Två fyrbåk svåra tider Dessa två meningar blev också upphovet till första och sista scenen. Även om ursprungsscenerna skrivits om ett antal gånger – många fler än de andra scenerna – så blev de ändå som två fyrbåk i de svåraste skrivstunderna. Det var psykologiskt mycket bra för mig att känna mig säker och att ha bestämt mig för i alla fall två saker under skrivandets gång. Jag hade en känsla av att hur det än skulle gå där emellan, så fanns det en början och ett slut jag var nöjd med. Jag har läst mängder av litteratur som avhandlar skrivkonsten och i de flesta böcker står det om hur svårt det är att skriva den första meningen som ska fånga läsaren att fortsätta läsa och den sista som stannar kvar hos läsaren som en slags kvardröjande essens av berättelsen. Tröst när jag tvivlat Nu tror jag inte längre att just första meningen är det som håller mig kvar i en bok. Det är sällan eller aldrig jag minns just den. Kanske är det inte heller avgörande för om jag ska...