ostby.cecilie@gmail.com
Den rätta tiden för debutromanen är nu

Den rätta tiden för debutromanen är nu

Jag har drömt om att skriva en roman hela mitt liv. Varför har jag inte gjort det förrän nu? För att tiden aldrig varit så gynnsam som den är nu, är det enkla svaret. Men jag tänkte ge en lite längre förklaring till dig som undrar över när den rätta tiden är för att skriva en roman. Jag kan se att det finns fem stora anledningar till varför tiden var inne. Jag hade en fantastisk historia att berätta Det var när jag var ute på researchresa med målet inställt på att skriva en biografi om mamma som historien som jag sedan skrev kom till mig. Mamma har en lite speciell bakgrund. Hon är född i Nordnorge under andra världskriget under nazisternas ockupation. På grund av vissa omständigheter blev hon lämnad på barnhem i Alta. Hon och de andra barnhemsbarnen såg hur nazisterna brände ned deras barnhem medan de satt i bussen för att vänta på tvångsevakueringen till Oslo. Sedan blev mamma adopterad av ett barnlöst par och vi har inte känt till så mycket om hennes bakgrund. Jag reste därför upp till Honningsvåg för att få veta mer. Och det fick jag! Det blev inte en biografi den här gången, men det kom fram en annan historia som kommer ges ut på Ariton förlag. Jag hade tiden Jag är frilansjournalist och hade just avslutat ett stort uppdrag. Jag kände starkt att det var ”nu och inte sen” som jag skulle ge mig iväg på min researchresa och söka upp mammas rötter. Det visade sig vara helt rätt beslut. Jag hade byggt mitt författarskap Jag tror att många som har skrivande...

Konsten att skjuta upp saker och ändå lämna i tid

Jag har lämnat in manuset till min debutroman. Och jag lämnade den också i exakt rätt tid. Det här är verkligen ett mirakel, för jag började skriva för ett år sedan och så lämnade jag manuset klockan tre på deadlinens morgon. Det är ju egentligen helt otroligt fantastiskt att manuset blev klart precis i tid! Eller? Faktum är att det inte var långt efter att kontraktet var skrivet som jag hade mejlat in synopsen för romanen till förlaget. Dessutom gjorde jag en ganska grov outline för hur handlingen skulle fortskrida. Jag är en van skribent och tänkte nog att jag med lite flyt skulle kunna skriva färdigt under förra sommaren, eller i alla fall komma en bra bit på väg. Ändå skulle det dröja nästan ett år innan jag faktiskt la den sista handen vid den. Vad hände där emellan? Som alla år har det här varit ett år fyllt av händelser och turbulens. Jag vet inte hur andra har det, men i mitt liv har det alltid varit så – mer eller mindre. Paradoxalt nog kommer det sig oftast av att jag vill lägga saker tillrätta för att jag ska kunna koncentrera mig så mycket som möjligt på den uppgift som är ålagd mig. I det här fallet ville jag ordna till det i mitt yrkesliv, så att jag skulle få så mycket tid som möjligt för att skriva. Som du säkert förstår, blev det inte riktigt så. Snarare skapade det mer turbulens och kaos än kanske någonsin. Min idé var att jag skulle ha ett jobb där jag inte behövde skriva. Jag tänkte att det skulle förta...

Högmod går före fall

”Jag är stark”, tänkte jag när jag klev av bussen vid Fridhemsplan igår. Det var andra dagen i rad jag åkt in till stan för att få upp pulsen och flåset. De senaste månaderna har det varit så mycket annat och därför har träningen hamnat längst ned på prioriteringslistan. Nu hade jag bestämt mig för att vända på prioriteringslistan och kände mig nöjd med att hälsan åter igen hamnat bland de högsta punkterna. ”Jag är på G”, tänkte jag. Alla moderna författare vet hur det är: Det går inte att sitta med ett glas rött eller absint och vänta på att musan ska göra besök. I författarintervju efter författarintervju framgår att det enda som gäller är att sätta sig ned vid datorn, skrivmaskinen eller blocket och skriva, skriva, skriva. För att orka med det, behöver man också tänka på sin hälsa. Att träna och äta rätt gynnar helt klart kreativiteten. Mens sana in corpore sano – ”en sund själ i en sund kropp” – som de gamla romarna sa. Du ser – ingenting är nytt under solen! (Vilket för övrigt är ett citat från Predikaren 1:9 i Gamla Testamentet.) Okej, nog med förnumstigheter. Jag gick alltså där vid Fridhemsplan. Jag hade inte duschat efter passet, utan bara slängt på mig ytterkläder och åkt iväg för att hinna med bussen ut till Färingsö. Jag kände mig svettig, men lycklig. Jag gick i takt med en låt jag hade kvar i huvudet som vi cyklat till på passet. Jag kände mig tillfreds, snygg och… ”…oövervinnerlig”, tänkte jag och log för mig själv. Det var rusningstid och Fridhemsplan var folktätare än annars....

Tomheten efter avslutat skrivprojekt

Sista novellen om de sju dödssynderna är lämnad, den om lättjan. Det var så svårt att skriva den. Den satt långt inne och jag lämnade den en hel vecka för sent. Undrar om det inte var av ren separationsångest. Nu är alla sju dödssynderna färdigskrivna. Nu börjar förstås en ny fas och det är att antologierna ska ges ut. I mitten av november kommer de tre första böckerna om högmod, girighet och vällust. Det kommer att bli enormt spännande att äntligen få visa upp för omvärlden vad jag har ägnat mig åt under det här...

Releaseparty 15 augusti

15 augusti är det dags för en bokrelease igen. Jag är en av 28 novellister i antologin Över en höstfika som ges ut av Ariton förlag. Mitt bidrag heter Stjärnfall i Äppelfabriken och utspelar sig till viss del på det mysiga caféet Äppelfabriken på Färingsö. Den 15 augusti är det releaseparty på Waynes Coffeeshop i Sollentuna Centrum klockan 16.00 (jag räknar med att se dig där!), men redan nu går det att förbeställa av mig för 150 kronor + frakt. Mejla din adress och hur många böcker du vill ha till...

Vilken härlig dag

Ända sedan resan jag gjorde i Norge (630 mil på två veckor!) har jag slarvat enormt med mig själv. På resan la jag mig till med dåliga vanor som att äta chips i bilen istället för att stanna och äta riktig mat, sov alldeles för lite och tränade ingenting. Alla de där dåliga vanorna har hängt med sedan dess. Det enda jag inte har slarvat med är frukosten, men det är också allt. Resultatet har blivit att jag sover dåligt, vaknar mitt i natten och inte kan somna om. Kroppen känns så misshandlad som den har varit. För varje salladsblad jag äter känner jag hur min kropp liksom drar till sig all näring den kan få. Riktigt säker på att det kommer in näring nästa gång jag öppnar munnen kan den ju inte vara. Nu har jag bestämt mig för att återgå till bra vanor, för hur man än vrider och vänder på det, så är det enklare att skriva när jag är riktigt utvilad och när kroppen får det den behöver av både sömn och näring. När jag tränar blir det enklare att äta bra och sömnen kommer av sig själv. Igår var en helt perfekt dag i dessa avseenden. Jag vaknade utvilad och åt frukost. Jag hade fyra, fem saker på min att-göra-lista och gjorde dem i lugn och ro under dagen. Åt en bra lunch och var ute och sprang när alla punkter på listan var avbockade. Så avslutade jag allt med att ta ett dopp i Mälaren. Bättre kan det inte...