ostby.cecilie@gmail.com

Kritikersalong vs Babel – är det verkligen det som är frågan?

   Jag har läst många fler böcker på grund av en intervju Jessika Gedin gjort i Babel än på grund av något jag läst av Håkan Lindgren i Svenska Dagbladet. Jag läste Håkan Lindgrens krönika i SvD och kände en vag irritation efteråt. Den kändes mer som en önskan om att få en större del av rampljuset själv på bekostnad av Jessika Gedin, än en genuin strävan efter att starta den kritikersalong han säger sig vilja se i Stockholm. I krönikan framhåller han att det i alla fall i Köpenhamn finns en stor publik för den typen av arrangemang och dessutom lockar yngre. Om hans önskan var så stark att arrangera denna salong, är det väl bara att sätta igång? Jag håller inte alls med krönikören om att Jessika Gedin bara ställer frågor av karaktären “hur-kändes-det”. Jessika Gedin tycker jag verkar vara den piggaste programledaren på TV överhuvudtaget just nu och är anledningen till att jag alls ser Babel. Dessutom är hon alltid briljant i Spanarna. Hon ställer så begåvade frågor som man länge längtat att få höra svaret – utan att alltid veta om det själv. Hon lyssnar verkligen på det som intervjupersonen säger så att hon kan ställa relevanta följdfrågor. Det är en konst som få intervjuare verkar behärska i dessa dagar. För det mesta lyckas hon också få mig som tittare att lära känna författarna bättre och gör mig sugen på att ta reda på hur deras personligheter speglar sig i det som de skrivit. Det som hänt sista tiden i Babel handlar mer om valet av gäster. De har varit duktiga på att ta fram...