ostby.cecilie@gmail.com

”Sommar” med Johan Holmsäter

Jag ringde efter pappa och han kom och hjälpte mig till bilen. Jag kunde knappt gå och han fick anstränga sig för att få mig med. Det var mitt tredje ryggskott det året och jag tänkte att det här blir inte bättre. Om jag redan vid 38 års ålder har en så dålig rygg, kan jag räkna med att ålderskrämporna kommer dugga tätare åren som kommer. Så jag fattade ett drastiskt beslut: Jag började träna! Först tränade jag bodypump och simning på simhallarna. Både kondition och styrketräning. Men simning är inte så kul i längden, så jag började med spinning. Inte heller det var särskilt kul så jag funderade på att prova på något annat. Det blev aerobics. Jag hade världens sämsta koordinationsförmåga och jag lyckades hela tiden ta mina steg i motsatt riktning mot alla andra. Efter passen kände jag mig ofta arg över att ledaren var för knapphändig i sina instruktioner och att alla andra verkade förstå. Jag kände mig dum och dålig helt enkelt. Trots det där bestämde jag mig för att ge det en termin. Jag skulle åtminstone lyckas ta mig igenom ett helt pass utan att trampa någon annan på tårna. Och se! Vid jul var målet nått! (Vad jag inte hade räknat med var att de nästa termin helt bytte pass och jag fick lära om allt från början…) Sen började jag på Friskis & Svettis. Jympa blev en del av min veckorutin. Roligt, koordinationskrävande, konditionsansträngande och även styrkemässigt påfrestande. Sen har jag bestämt mig för att med jämna mellanrum prova olika träningsformer som boxing, afrodans, yoga, core och nu senast cirkelgym. Efter att...

”Sommar” med Sara Mohammad

”Sommar”-tankar 3 Jag bytte skola när jag skulle börja fyran. Vi flyttade från förorten in till stan och det var mycket som var annorlunda. Men så fick jag nya fina klasskompisar. En av dem, Fatima, var speciell. Vi mimade till Gloria Gaynor (I will survive), Diana Ross (Upside down) och Bobbysocks (La de svinge) på roliga timmen. På rasterna och efter skolan pratade vi om killar vi var förtjusta i. Vi trodde på Gud båda två, så vi hade många diskussioner om det. När jag kom hem till henne visade hon mig var hon bad någonstans, eftersom man måste be åt ett visst håll – åt Mecka. Jag blev lite undrande över det där, för något sånt var jag inte alls förtrogen med. Trots våra skillnader i utövandet av tron, så var vi i alla fall överens om att vi båda trodde på Gud, även om hennes Gud hette Allah. Fatima var tuff, galet busig, supersöt och en jättebra kompis. När vi kom tillbaka efter sommarlovet blev jag och mina klasskompisar helt förfärade över att få veta att Fatima inte skulle komma tillbaka. Hon hade rest med familjen till Marocko och blivit bortgift där. Det var året vi skulle fylla 12 år. Jag har inte tänkt på det på många år, men när jag hör Sara Mohammads sommarprat kommer de här minnena tillbaka. Sara Mohammad berättar i sitt program om hur vuxenvärlden sviker henne. Först lurar hennes mamma med henne med löfte om att få träffa några släktingar, men det som händer är att hon blir könsstympad. Sen tvingar hennes bror henne med en kalashnikov att gå med på...

”Sommar” med Ahmad Khan Mazmoodzada

”Sommar”-tankar 2. Tidigare i sommar var vi och såg Mustang. Det är en film som skildrar fem systrar på Turkiska landsbygden. Filmen börjar med att systrarna leker med några killar på stranden. När de kommer hem får de en åthutning av mormodern som de bor hos och efter den här strand-incidenten blir deras vardag alltmer inskränkt och instängd och en efter en blir systrarna bortgifta, trots att de uppenbart är alldeles för unga. Filmen är sevärd på så många olika sätt och den väcker så många frågor och tankar, avsky och medlidande, tacksamhet och vanmakt, så jag bara vill be dig att se den. När eftertexterna börjar rulla, är min första tanke: Vad händer med flickorna som spelar i filmen nu? Denna nakna berättelse om en hederskultur kan inte gå obemärkt förbi, tänker jag. Så får jag höra Ahmad Khan Mazmoodzadas sommarprat. Han var ett av de barn som spelade i prisbelönta Flyga drake som handlar om Afghanistan från tiden för sovjetinvasionen 1979 och fram till modern tid. Jag läste boken Flyga drake när jag själv var i Afghanistan för några år sedan. Nu i efterhand kan jag säga att det var ett illa valt tillfälle att läsa den just där, för det färgade hela min upplevelse av det sönderbombade landet. Men både boken och filmen är fantastiska. Ahmad Khan Mazmoodzada berättar i sitt sommarprat att han tvingades fly från Afghanistan på grund av sin skådespelarinsats och kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Lyssna på honom du också, dels för att bli belyst om hur man kanske tänker som förälder när man skickar iväg sitt barn till en okänd...

”Sommar” med Gunhild Stordalen

En sak som jag tycker är härlig med sommaren är Sommar i P1. Jag sitter inte slaviskt och lyssnar klockan 13 varje dag, utan väljer ut en sommarvärd som jag tycker verkar intressant och så lyssnar jag när jag målar utemöbler eller pysslar med annat i trädgården. Här är en av mina ”Sommar”-tankar. Jag började kalla mig vegetarian för fyra år sen ungefär. Innan dess åt jag kött väldigt sällan, nästan bara när jag som gäst blev bjuden. Men sedan fyra år tillbaka har jag inte ätit kött alls. Anledningen var att jag led något fruktansvärt av svullen och värkande mage. Jag provade alla dieter och undvek systematiskt olika livsmedel för att komma underfund med vad som var fel. När jag slutade med kött blev magen lugn och jag har inte haft problem sedan dess. När jag hör Gunhild Stordalens sommarprat i P1 blir jag glad över att mitt beslut att vara vegetarian också påverkar klimatet positivt. Hon berättar om sitt livsprojekt Eat som är en tvärvetenskaplig organisation som har till syfte att få beslutsfattare, företag och forskare att få upp ögonen för det som har störst klimatpåverkan, alla kategorier, nämligen köttindustrin. Trots att det är så, har vår jordbruksminister uttryckligen sagt att han inte kommer att göra något för att påverka den svenska köttkonsumtionen. Lyssna du också!...