ostby.cecilie@gmail.com

De börjar röra på sig

Jag ser tiden som en lång sträcka, som en väg, kan man säga, med krökar för årstider och färger för varje månad. Varje dag i veckan har förresten också en färg, även om jag inte direkt kan redogöra för det.

Nu vet jag att jag ska skriva sju noveller under lika många månader som ska handla om de sju dödssynderna högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja. Än så länge vet jag inte riktigt handlingen, inte ens i den jag redan har börjat skriva. Men jag upplever det som att det finns personer där längre fram som börjar röra på sig.

De finns ju inte än, så hur kan de börja röra på sig, kanske du undrar. Det vet jag inte. Jag vet bara att jag förnimmer deras rörelser och det väcker en förväntan hos mig och en tröst att det kanske kommer att lyckas det här.

Det är inte riktigt sant att jag rids av dåligt självförtroende och låg självkänsla. Det är nog ganska mycket tvärtom faktiskt. Men när det kommer till saker som jag verkligen vill och som är betydelsefulla för mig, då får jag respekt för det och känner mig tacksam över att jag får vara med.

Respekten kan inte blandas samman med ödmjukhet. Jag tror inte att man ska vara så ödmjuk om man ska skriva berättelser. Eller kanske är det det man ska?

Äsch, jag släpper det nu. Berättelserna får komma om de vill.

Gott nytt år!

Cecilie

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *