ostby.cecilie@gmail.com

En berättelse om högmod växer fram

Utanför fönstret viner vinden och snöflingorna far hit och dit utan att ha en riktig aning om var de landar. Det är ungefär så jag känner mig nu också. Sinnet är överbelamrat med olika idéer, olika historier.

Jag började med en berättelse, var så nöjd med den, kände hur jag log i mjugg som om det var en hämnd som jag skulle utkräva.

Men så började jag skriva på något helt annat, blev lika begeistrad och förundrad över att berättelsen ville ta sig den vägen. Hur hade jag kunnat ana?

Så nu sitter jag med med åtminstone två tydliga spår och riktningar och måste välja. Är den ena berättelsen mer värd än den andra? Är båda sprungna ur samma botten av min själ?  Är inte den ena lite prententiös? Eller är det kanske det jag behöver bli, lite mer prententiös?

Sen är det detta med min lathet. Om jag nu nästan är klar med en historia, ska jag verkligen orka med att utforska en till i samma ämne för att jämföra?

Förresten provade jag på ett helt nytt sätt att skriva. Skriva utan eftertanke, bara flödesskriva för att se vad som kom ut. Det var det som mynnade ut i en helt ny riktning, intressant! Men är det bara skräp? Det är det jag funderar över.

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *