ostby.cecilie@gmail.com

Flit och förhalning

Jag gick upp och satte som vanligt igång perkulatorn som jobbade på med kaffet medan jag ordnade med morgonbestyren.

Jag kände på mig att det skulle bli en bra dag för att skriva färdigt min reseberättelse, som ska ligga till grund för synopsen som i sin tur ska ligga till grund för min roman. Det är ju trots allt fråga om en yttre och en inre resa som jag har tagit mig för och därför vore det på sin plats att ha klart för mig vilken yttre resa jag har gjort.

 

Minnet har jag inte så stor lit till längre. Inte som förr, då jag kunde minnas allt. Nu måste jag istället lita på min flit och förmåga att notera detaljer. En förmåga jag i och för sig inte heller sätter min lit till alltför mycket.
Hur som helst, perkulatorn jobbade på med sitt och jag tänkte att jag ju kunde öppna datorn till frukosten. Bara kolla in de sociala medierna såpass att jag kunde göra lite avtryck med min närvaro. Gilla en del inlägg, kanske skriva några kommentarer och kika in lite på de andras liv. Ja, bara som en igångsättare för att börja skriva sen. För om jag har det sociala avklarat, så att säga, så skulle det inte bli så lätt att distrahera mig sen. Tänkte jag.
Den där igångsättaren ledde dock till att en vän kontaktade mig och vi utbytte information om våra liv och planer för framtiden. Sen kom ett verkligt ärende också, en sak jag behövde åtgärda genast. Kanske inte så brådskande egentligen, men ändå. Jag tänkte att om det där ärendet ligger och skvalpar i det undermedvetna som en osalig ande, så kommer jag inte kunna koncentrera mig så bra på att skriva min reseberättelse. Och det är ju ändå huvudsaken att den blir skriven och kan göra sitt jobb som en grund för synopsen och i förlängningen romanen.
Som fond för den där halvbrådskande uppgiften tänkte jag att det skulle vara trevligt att lyssna på lite musik. Eftersom uppgiften i sig inte skulle kräva så mycket av mitt intellekt, skulle jag kunna välja något som går att nynna till eller kanske rent av sjunga med till. Så jag gick in på Spotify för att verkställa denna idé. Så såg jag att min spellista inte var särskilt uppdaterad. Hittade dubletter till låtar som jag kände mig nödgad att ta bort. Sen vid närmare eftertanke kunde jag ju ta bort de där låtarna helt och hållet eftersom jag tröttnat på dem när jag hört dem för ofta, som i sin tur berodde på att jag haft dem på spellistan två gånger. Det var något med ordningen på låtarna också som irriterade mig. Det fanns ingen logisk följd eller tanke. Ingen känsla av skön blandning heller. Låtarna kom bara i den ordning jag valt in dem. Ingen finess. Så jag stuvade om lite där, försökte komma på något bra system. Började kolla andras listor för att se vilket system de hade. Då hittade jag nya låtar jag la in på min lista, men inget system, så det fick vara som det var.
Sen sjöng jag verkligen med i några låtar medan jag gjorde den där uppgiften och kände en skön tillfredsställelse i att kunna lägga den till handlingarna.
Nu när jag ändå var distraherad tänkte jag att det var en bra tidpunkt att kolla vilka träningspass på Friskis & Svettis jag skulle kunna ägna mig åt senare på eftermiddagen. Även om jag naturligtvis inte hade för avsikt att avbryta mitt skrivande för att gå och träna, kunde det ju vara bra att ha en tid att förhålla sig till. Eller förresten, tänkte jag, om nu mitt liv framöver ska uppehålla sig kring att skriva, så är det väl lika bra att räkna in tid också för att träna? Själen håller sig ju trots allt sund i en sund kropp! Så när jag suttit ambivalent en stund över om jag behövde träna kondition eller styrka och kommit fram till att det trots allt var styrka jag behövde, så satte jag igång med att skriva.
Jag hade kommit till hälften i min resa redan och det var ju inte tvunget att vara så ingående just på det här stadiet, så det gick ganska raskt framåt. Det kändes inspirerande och roligt att tänka tillbaka på de där veckorna som jag mer eller mindre bodde i bilen. Det var kärt att återse de människor jag mötte då. Spännande att erinra mig allt nytt jag lärt mig om min familj och om mig själv. Jag kände att jag hade flow och kunde fortsatt så i timmar och faktiskt kunna bli färdig med berättelsen, precis som jag ville!
Tonfisksallad med rucculadressing från Linas Matkasse.

Tonfisksallad med rucculadressing från Linas Matkasse.

Om det inte vore för att jag började känna mig hungrig. Och inget hade jag hemma. Jag var sugen på en tonfisksallad jag hade recept på från Linas Matkasse. Eftersom jag inte längre beställer hem kassarna, skulle det betyda att jag var tvungen att gå och handla, grilla grönsaker i ugn, blanda rucculapesto i mixern och koka ägg. Det skulle ta minst en timme innan jag kunde börja äta och då skulle det strax vara dags att åka iväg för att träna.

 

Nu skulle man kunna tro att jag gav efter för ytterligare förhalning och än en gång skjuta upp min reseberättelse till morgondagen. Men för att överraska mig själv lite, så gjorde jag inte det. Jag hittade en bortglömd proteinbar i skafferiet som jag kunde mumsa på, fyllde på kaffemuggen och fortsatte skriva. Jag tänkte att den där salladen kan jag göra till kvällen, efter jag har tränat, så kanske jag hinner skriva färdigt istället.
Jag blev färdig och hann till och med att lägga in texten och lite bilder i ett InDesign-dokument. Jag tänkte att det blir trevligare att läsa om jag ordnar en snygg pdf, istället för ett trist worddokument rakt upp och ner.
Sen åkte jag och tränade och handlade ingredienser och lagade sedan till tonfisksalladen. Det blev faktiskt massor över så jag har till lunch idag.
Så helt förtappad är jag inte.

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *