ostby.cecilie@gmail.com

Hon som vakar av Caroline Eriksson

Hon som vakar av Caroline Eriksson

Titel: Hon som vakar

Författare: Caroline Eriksson

År: 2017

Sidor: 238

Genre: Psykologiskt relationsdrama

Hon som vakar är Caroline Erikssons fjärde roman och jag har sett mycket fram emot den sedan jag läste hennes förra De försvunna.
Under vintern har jag följt Caroline Erikssons och Ninni Schulmans utmärkta podd Skriv en bestseller – eller en annan bok. (Säsong 2 börjar snart, så har du inte lyssnat på dem tidigare, så hinner du lyssna ikapp. Caroline och Ninni är enormt generösa med skrivtips, framgångar och skrivvåndor. Jag har haft enorm glädje av dem under mitt eget skrivande av min debutroman Mistelbarn.)

Det var i några avsnitt i vintras som Caroline Eriksson lät avslöja att hon våndades med skrivandet av Hon som vakar. Jag tyckte mig ana i inlägg på sociala medier att våndan stundtals gränsade till panik. Det kanske är bäst att tillägga att det är min alldeles egna tolkning. Det jag tyckte att jag kunde läsa mellan raderna.

Det är också så jag har läst Hon som vakar. Jag har tyckt mig se tecken där det inte står något skrivet. Jag har läst mellan raderna.

Huvudpersonen Elena är författare som känner pressen att komma ut med något nytt. Nu försörjer hon sig på lektörsläsning och på tidigare försäljningsframgångar. Hennes syster som egentligen bara vill väl, pressar också på: ”En författare skriver, är det inte så? Hon petar inte bara i andras texter.”

Det är när Elena tar till sig sitt eget råd att ”gräva där du står” som hon blir extra uppmärksam på sin omgivning och skrivlusten rinner på.

Det är framförallt i framställningen av den ordlösa författaren som jag skymtar Caroline Eriksson själv där hon sitter och våndas med sin (oskrivna) text. Jag ser hennes tvivel och hur skrivångesten övergår till något som kan misstolkas som ett sjukdomstillstånd. Hur gränserna mellan fantasi och verklighet suddas ut och det kan till och med bli så ansträngt att man glömmer bort att andas. Allt står på spel. Hela livet hänger på en skör tråd för att få göra detta enda som skänker verklig mening: Att få skriva.

Men det är som sagt det jag läser mellan raderna.

Läsa mellan raderna – eller genom lamellerna i persiennen – är också något som huvudpersonen Elena gör. När hon ser över till grannen tycker hon sig se ett fasansfullt drama utspela sig – och hon är den enda som kan stoppa det.

Det är inte för själva gåtan i romanen som jag sträckläser Hon som vakar. Istället är det den berörande relationen med sonen i huset mitt emot som får mitt hjärta att bulta hårdare. Det som Caroline Eriksson gör så bra är mötet mellan två sargade människor. Dels hur de försöker närma sig varandra och dels hur de kan tillfoga varandra nya skador bara genom att vara sig själva.

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *