ostby.cecilie@gmail.com

Skrivblockering

Tidpunkten för lämning av avundsnovellen närmar sig snabbt. Jag har börjat skriva en stomme, men det är som att den inte riktigt vill ta fart. Jag känner mig fastlåst, inlåst och vill bara fly ifrån den här novellen.

Avund tycker jag är en av de värsta dödssynderna. Avund är fult! Jag passar mig noga för att hamna i avundsdiket själv. När andra får framgång vill jag lyckönska och känner jag minsta missunnsamhet vill jag hellre fundera över vad det är som saknas i mitt liv som gör att jag känner så, istället för att agera ut min avund.

I grunden tycker jag avund är en känsla som är som en vägvisare vilken riktning jag borde utforska mer i livet. Så på sätt och vis är den positiv. Det är när avunden börjar äta sig in i sinnet och fokuset hamnar på alla andra istället för mig själv som det blir galet. Det är då jag missar mina egna möjligheter för att jag så till den grad stirrar mig blind på det andra har.

Lösningen på min låsning skulle kunna vara att skriva en helt annan historia än den jag bestämde från början. Men jag tycker att idén är för bra för det. Men kanske ska jag ändå prova ett annat perspektiv?

Såg Babel igår på SVT Play om skrivkramp (förresten heter det skrivblockering när man syftar till det ångestliknande tillstånd som infinner sig när man inte kan få ur sig en enda textrad). Deckarförfattaren Kristina Ohlsson förstår inte ens vad begreppet betyder. Hon har alltid något att skriva när hon sätter sig vid datorn. Driven av lust. Eller beslutsamhet. DET är avundsvärt!

 

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *