ostby.cecilie@gmail.com

”Sommar” med Sara Mohammad

Sara Mohammad Bild: Sveriges Radio

”Sommar”-tankar 3
Jag bytte skola när jag skulle börja fyran. Vi flyttade från förorten in till stan och det var mycket som var annorlunda. Men så fick jag nya fina klasskompisar. En av dem, Fatima, var speciell.
Vi mimade till Gloria Gaynor (I will survive), Diana Ross (Upside down) och Bobbysocks (La de svinge) på roliga timmen. På rasterna och efter skolan pratade vi om killar vi var förtjusta i. Vi trodde på Gud båda två, så vi hade många diskussioner om det. När jag kom hem till henne visade hon mig var hon bad någonstans, eftersom man måste be åt ett visst håll – åt Mecka. Jag blev lite undrande över det där, för något sånt var jag inte alls förtrogen med.
Trots våra skillnader i utövandet av tron, så var vi i alla fall överens om att vi båda trodde på Gud, även om hennes Gud hette Allah.
Fatima var tuff, galet busig, supersöt och en jättebra kompis.
När vi kom tillbaka efter sommarlovet blev jag och mina klasskompisar helt förfärade över att få veta att Fatima inte skulle komma tillbaka. Hon hade rest med familjen till Marocko och blivit bortgift där. Det var året vi skulle fylla 12 år.
Jag har inte tänkt på det på många år, men när jag hör Sara Mohammads sommarprat kommer de här minnena tillbaka.
Sara Mohammad berättar i sitt program om hur vuxenvärlden sviker henne. Först lurar hennes mamma med henne med löfte om att få träffa några släktingar, men det som händer är att hon blir könsstympad. Sen tvingar hennes bror henne med en kalashnikov att gå med på att gifta sig med en man som han bestämt åt henne. Hennes pappa beskriver hon som mer liberal, men han har ingenting att sätta emot vapenhot och kulturellt förtryck.
När Sara Mohammad pratar om feminism och varför hon anser att bära slöja eller hijab är kvinnoförtryck är det bara ett ord som kommer för mig: Respekt.
Lyssna här!

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *