ostby.cecilie@gmail.com

Tjoho! Jag har bokkontrakt!

Petra och Dennis Arton på Bokoteket i Skillinge.

Petra och Dennis Arton på Bokoteket i Skillinge.

Nu och då händer osannolika saker. Jag vet inte riktigt vad det var med just denna gång, men jag hade på känn att jag skulle ge mig av. Långt bort skulle jag resa för att leta reda på mina rötter och om möjligt också hitta en smula av mig själv.

Det blev en 630 mil lång resa från högsta punkten i Nordnorge. I två veckor reste jag. Träffade människor jag aldrig mött tidigare, men som jag ändå kände släktskap med på olika sätt. Olika pusselbitar i mitt liv föll på plats och ja, nog hittade jag en smula av mig själv också.

Den här resan slutade med att jag efter ett besök i Helsingborg bestämde mig för att åka förbi Skillinge dit Ariton Förlag flyttat för en tid sedan. Vi arbetar tillsammans med projektet De sju dödssynderna. Jag tänkte att det ju bara är en två timmar lång omväg och vad spelar det för roll när man redan kört så långt?

Inte en gång under hela min resa hade jag förvarnat om att jag skulle komma, så jag gjorde inte det den här gången heller. Jag reste bara dit efter att ha kollat på nätet att de hade öppet.

När jag kom in på Bokoteket i Skillinge, så var verkligen Petra, Dennis och Emelie där! Petra förklarade för mig att det var helt märkligt att jag dök upp just nu, för egentligen skulle de inte alls vara där! De hade stängt, eftersom Petras pappa var på besök och de bara skulle visa honom runt. Jag lyckades pricka in precis exakt tidpunkt!

Jag var så uppfylld av min resa att orden strömmade ur munnen på mig. När jag kommit en bit i berättelsen sa Petra:

”Den boken vill vi ge ut!”

”Va?” sa jag.

”Den boken vill vi ge ut!”

Det var som att orden inte fick fäste någonstans inuti. Det var bara så obegripligt, sånt man bara drömmer om ska hända, men som ändå aldrig händer. Att få ett bokkontrakt utan att ännu ha skrivit ett ord är sånt man läser om har hänt för kända författare, men som aldrig skulle kunna hända mig. Det är en utopi och därför inte verkligt. Egentligen är sannolikheten för att det här ska hända så liten att det rent statistiskt inte ens har ägt rum. Ändå hände det.

Petra undrade om jag inte ville följa med till Simrishamn och äta en sillamacka på kajen. På vägen i bilen tänkte jag att det ändå var märkvärdigt det där hon hade sagt. Orden började hitta rätt ordning och jag började inse att det kanske ändå var på riktigt.

När vi kom fram till Simrishamn var jag tvungen att fråga igen.

”Du Petra, det där du sa om bokkontrakt, hur menar du egentligen med det?”

”Jag menar att vi ska ge ut din bok, Cecilie!”

Jaha, så enkelt! Jag kände för att bara ställa mig upp och vråla i kapp med fiskmåsarna, men tänkte att den typen av beteende sällan brukar löna sig med gott. Så jag nöjde mig med ett litet glädjetjut till familjen Aritons stora förtjusning.

Nu var det ett par veckor sedan och det är dags att börja sätta bokidén i verket. I den här bloggen tänkte jag låta dig som vill följa arbetet från bokkontrakt till färdig bok.

 

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *